Hoppa till innehållet Hoppa till navigeringen Hoppa till början av sidan
 

Nils Dackes Historia

Nils Dacke tillhörde en stor bondesläkt, som ägde gårdar på båda sidor om gränsen mellan småland och Blekinge (Blekinge var danskt på den tiden), men det småländska häradet Södra Möre var släktens centrum.

Den bild av Nils Dacke som historieböckerna ger, är huvudsakligen tecknad av Gustav Vasa. Det är bilden av en skogstjuv. I kungens teckning får han inte ens vara en mänsklig varelse, han framställdes som ett djuriskt monster, ett hedniskt väsen skapat av djävulen och sänt i världen för att förgöra kristna människor.

Dackefejden torde ha sin upprinnelse i oroligheterna som uppstod i gränsbygderna under grevefejden, under 1530-talets första år. Kung Gustav började nu regera egenmäktigt. Han nöjde sig inte med att beskatta kyrkorna på deras överflöd. Man lade också beslag på alla kyrkans egendomar under kronan. Dessutom lade han beslag på kyrkans guld- och silverkärl och andra dyrbarheter. Vidare hade Gustav Vasa genomfört en mycket nogrann uppsikt över sitt folk. Överallt hade han fogdar, som höll reda på hur mycket bönderna ägde, och lät dem betala skatt därefter. Och inte nog med det, kungen ville också bestämma när bönderna skulle så och skörda och han lät dem förstå att all deras jord egentligen var kronans, även om de ärvt den sedan urminnes tider. Sådana nya ordningar hade bönderna svårt att förlika sig med.

De ville ha tillbaka det som var "gammalt och fornt". Redan vid denna tid berättas det om mord på kungliga fogdar. Sex år före upprorets utbrott deltog Nils Dacke i ett fogdedråp, som betraktas som ett förspel till fejden. Vid denna tiden bebodde han gården Södra Lindö i Torsås socken. Våldsgärningarna utlöstes av fogdeförtrycket, det är ett viktigt faktum, eftersom det anger Dackefejdens historiska karaktär. De missnöjda smålänningarna fick Nils Dacke till ledare. Efter fogdedråpet levde han i de otillgängliga skogsmarkerna vid blekingegränsen. Dessa trakter var sedan gammalt tillhåll för "skogstjuvar" och rövare från både Sverige och Danmark. Det var sådana vilda sällar som Dacke först samlade omkring sig. Sedan retade han upp bönder mot kungens nya förordningar.

Inom kort hade Dacke samlat en väldig allmogehär. Med tiotusentals väl väpnade bönder drog han upp till Östergötland och tillfogade kungens trupper svåra nederlag. Slutligen lyckades kungens trupper tillfoga bondehären ett blodigt nederlag. Dacke jagades av kungens folk från socken till socken.

1543 stupade Nils Dacke i Rödebyskogen i närheten av kronotorpet Flaka, sina egna forna marker. Att han skulle givit sig levande strider mot allt som vi känner om hans karaktär. Han var den obändige skogsmannen, som levat okuvad och okuvlig, den oböjlige rebellen, som med stor sannolikhet dog som han levat, trotsande till sitt sista andetag.

Numera är Nils Dacke högst folkkär i sin hembygd. Hur högt uppburen han omsider blivit i trakten visar sig i de sammanhang där hans namn utnyttjas. Det bakas Dacke-bröd, det bryggs Dackeöl och det tillverkas Dacke-korv. I Virserum ligger hotell Dacke och i dess närhet en backe för skidhoppare, Dackestupet.

Föreningar, sammanslutningar och klubbar bär Dackes namn... sist men inte minst har farmartjänsten i hans hembygd fått namnet "DACKEBYGDENS FARMARTJÄNST"

Historien läst och sammanfattad av Mette Jensen.

 

Senast publicerad: 130313 | Powered by SiteSmart